Tvist om arvinges rätt till brf-medlemskap avgjord i hovrätten

År 2014 valde en man som blivit av med sin hyresrätt att flytta hem till sina föräldrar med bostadsrätt i Hjo kommun, Västra Götalands län. Och sedan dess har han bott där större delen av tiden med undantag för några månader av studier i Umeå. 

Under 2016 avled mannens mamma och år 2021 gick även hans pappa bort, varpå sonen fick bostadsrätten genom arvskifte under förutsättning att han beviljades medlemskap i bostadsrättsföreningen. Dödsboet efter pappan ansökte om medlemskap för sonens räkning. Dock beslutade föreningen att neka honom detta. 

Frågan kom därefter att prövas i Hyresnämnden i Jönköping och senare även i Svea hovrätt. I hyresnämnden lyfte föreningen att arvskiftet borde vara ogiltigt då övergången av bostadsrätten villkoras av medlemskap i aktuell brf, något som inte går att villkora i och med att en övergång genom arv inte räknas som en överlåtelse.

Vidare framhöll föreningen att oavsett arvskiftets giltighet så saknas det ändå stöd i bostadsrättslagens andra kapitel för att bevilja mannen medlemskap. Han flyttade in i bostadsrätten på grund av nöd eftersom han saknade annat boende. I ett tidigare hovrättsbeslut från 2009 fastslogs att det under sådana omständigheter inte kan vara fråga om sammanboende, istället har det handlat om inneboende.

Anledningen till att mannen nekats medlemskap i föreningen uppgavs vara att han stört grannar med musik, trots uppmaningar om rättelse, samt att hans ekonomi inte ansågs tillräcklig för att bli medlem.

Vid slutet av 2022 meddelade hyresnämnden sitt beslut. I skälen för beslutet konstateras att frågan om antagning av nya medlemmar i en bostadsrättsförening regleras i bostadsrättslagen, kapitel två.

Enligt kapitlets femte paragraf får sökande i form av varaktigt sammanboende närstående  inte nekas medlemskap, förutom om det rör sådant som framgår av föreningens stadgar. Alltså kan sökandes ekonomi eller skötsamhet i allmänhet inte prövas under sådana förutsättningar.

Hyresnämnden bedömde att det aktuella fallet var ett sådant som avses i femte paragrafen. För att kunna räknas som sammanboende krävs enligt praxis att det förelegat hushållsgemenskap, vilket nämnden ansåg att det gjort. När det kommer till kravet på varaktighet bedömdes det som uppfyllt “med råge”. Detta då kravet generellt sett har ansetts vara uppfyllt efter omkring tre års sammanboende, enligt tidigare hovrättsbeslut.

Föreningens påstående om att mannen inte sammanbott med föräldrarna, eftersom han flyttat han flyttat in till dem på grund av avsaknad av annat boende, ifrågasattes av nämnden:
“Det skulle närmast vara stridande mot skälen bakom den aktuella bestämmelsen om man skulle kräva att den närstående skulle ha tillgång till annan bostad under sammanboendet.”

Gällande arvskiftets giltighet i fråga om övergången av bostadsrätten, framhöll nämnden att skiftet inte blir ogiltigt enbart på grund av villkoret om godkännande av medlemskap. Det saknas helt enkelt laglig grund i svensk familjerätt för detta. I övrigt tillades att det rimligen måste finnas möjlighet att få ett sådant villkor prövat i hyresnämnden.

Mot denna bakgrund kom hyresnämnden fram till att mannens ansökan om medlemskap i föreningen skulle beviljas, ett beslut som föreningen överklagade till Svea hovrätt. I samband med det tillade föreningen att mannen vänt sig till hyresnämnden för sent för att hans ansökan skulle kunna prövas där. 

Nyligen meddelades hovrättsdomen i målet. Till att börja med valde rätten att avslå föreningens avvisningsyrkande om för sent inlämnad ansökan. Motiveringen löd att föreningen borde ha invänt mot detta första gången talan fördes i målet, vilket var i hyresnämnden.

I fråga om arvskiftets giltighet valde hovrätten att ansluta sig till hyresnämndens bedömning, att det måste betraktas som giltigt.

Hovrätten fortsatte sedan till om det varit fråga om sammanboende eller inte i det aktuella fallet och konstaterade att mannen inte flyttat in till någon utanför “den krets med vilken en person normalt sammanbor”. Att det funnits hushållsgemenskap bekräftas av mannens redogörelse för förhållandena i hemmet, där han berättar om hur de turats om att laga mat, tvättat kläder tillsammans och fördelningen av städuppgifter. Den långa period som de bott tillsammans talar också emot att det skulle ha rört sig om att mannen varit inneboende.

Slutligen konstaterades att utredningen visade på ett varaktigt sammanboende så som avses i bostadsrättslagens andra kapitel, paragraf fem. Därmed fann hovrätten ingen anledning att gå in på föreningens påståenden om att mannen skulle ha stört grannar. Utfallet blev att överklagandet avslogs med ett tillägg om att beslutet inte får överklagas. 

Artikel: Bostadsrättsnytt